Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Lukasevangeliet 23:21-32 Svenska Folkbibeln (SFB98)

21. Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!"

22. För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom."

23. Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.

24. Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde.

25. Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.

26. När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

27. En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom.

28. Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.

29. Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di.

30. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss!

31. Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"

32. Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom.

Läs fullständig kapitel Lukasevangeliet 23