55. Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
56. En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom."
57. Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte."
58. Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte."
59. Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé."
60. Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
61. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig."
62. Och han gick ut och grät bittert.
63. De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.
64. De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?"
65. Och på många andra sätt hånade de honom.
66. När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd
67. och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte,
68. och om jag frågar er, svarar ni inte.
69. Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."
70. Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."
71. De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."