35. Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp.
36. Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37. Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett:
38. "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!"
39. Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!"
40. Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."
41. När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den
42. och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.
43. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll.
44. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."
45. Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där.
46. Han sade till dem: "Det står skrivet: "Mitt hus skall vara ett bönens hus." Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
47. Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen,
48. men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.