16. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
17. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.
18. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
20. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.
21. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
22. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!
23. Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada.
24. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25. Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.
26. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.