13. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.
14. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.
15. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
16. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
17. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.
18. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
20. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.