42. Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön."
43. När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"
44. Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."
45. Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.
46. Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.
47. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken.
48. Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk."
49. En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.
50. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?"
51. Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.
52. Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn.
53. Från den dagen överlade de om att döda honom.
54. Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim. Där var han tillsammans med sina lärjungar.
55. Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.