10. "Därför blev jag vred på detta släkte och sade:Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar."
11. "Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma ini min vila."
12. Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.
13. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
14. Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.
15. Det heter: "I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring".
16. Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten?
17. Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen?
18. Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga?