5. Ni har glömt den uppmaning ni får som söner: "Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,när du tuktas av honom. "
6. "Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var sonsom han har kär."
7. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far?
8. Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner.
9. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva?
10. Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet.
11. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
13. Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad.
14. Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
15. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.
16. Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.
17. Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.