10. Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.
11. Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn,
12. och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.
13. Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.
14. Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna,
15. de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor,
16. eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.
17. Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen.
18. Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss.
19. Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni?
20. Ja, ni är vår ära och vår glädje.