10. De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man -
11. skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.
12. Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.
13. Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.
14. Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga.
15. Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans.
16. Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
17. Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar.
18. Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig.
19. Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.
20. Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad.
21. Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.
22. Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.
23. Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.
24. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.