23. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.
24. Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.
25. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.
26. Som den siste fienden berövas döden all makt,
27. ty "allt har han lagt under hans fötter." Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus.
28. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.
29. Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?
30. Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?
31. Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder.
32. Om jag hade tänkt som människor i allmänhet, när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, "låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi."