22. Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.
23. Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen,
24. men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom,
25. men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.
26. När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.
27. Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus.
28. Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.
29. Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.
30. När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.
31. Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
32. Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda.
33. Där träffade han en man vid namn Eneas, som var lam och hade legat till sängs i åtta år.
34. Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!" Genast steg han upp.
35. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.