38. Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.
39. Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.
40. De sade till Aron: "Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte."
41. Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk.
42. Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: "Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?"
43. "Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."
44. Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett.
45. Detta tabernakel fick våra fäder i arv och de förde det hit under Josuas ledning, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för dem, och där var tabernaklet fram till Davids tid.
46. David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud.
47. Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.
48. Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:
49. "Himlen är min tron, och jorden är min fotpall.Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats,där jag kan vila? "