36. Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.
37. Det var han som sade till Israels barn: "En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets".
38. Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.
39. Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.
40. De sade till Aron: "Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte."
41. Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk.
42. Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: "Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?"
43. "Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."
44. Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett.