21. och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son.
22. Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.
23. När han hade fyllt fyrtio år, steg den tanken upp i hans hjärta att han skulle besöka sina bröder, Israels barn.
24. Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern.
25. Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.
26. Nästa dag kom han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder. Varför gör ni varandra illa?
27. Men den som hade handlat orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
28. Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går?
29. Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land, där han fick två söner.
30. När fyrtio år hade gått, visade sig en ängel för honom i öknen vid Sinai berg, i flamman från en brinnande törnbuske.
31. Mose förundrade sig över synen han såg, och då han gick närmare för att se efter vad det var, kom Herrens röst:
32. "Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud." Då greps Mose av fruktan och vågade inte se ditåt.
33. Men Herren sade till honom: "Ta av dina sandaler! Ty platsen där du står är helig mark".
34. "Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten".
35. Denne Mose som de förnekade när de sade: "Vem har satt dig till ledare och domare?", honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.