31. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.
32. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."
33. När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.
34. Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen.
35. Sedan sade han till dem: "Israeliter, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män.
36. För en tid sedan uppträdde Teudas och gav sig ut för att vara något, och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och det blev ingenting av det hela.
37. Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men också han omkom, och alla som trodde på honom skingrades.
38. Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden.
39. Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud." De lät sig övertygas,
40. kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.
41. Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull.
42. Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.