20. "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv."
21. När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.
22. Men när tjänarna kom fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade:
23. "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne."
24. När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt.
25. Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket."
26. Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
27. När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem
28. och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss."
29. Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor.
30. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.
31. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.
32. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."
33. När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.