3. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
4. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!"
5. Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något.
6. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!"
7. Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister.
8. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud.
9. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud.
10. Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.
11. Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad.
12. När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?
13. Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom.
14. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven.
15. Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till.
16. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.
17. Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde.
18. Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida.