23. En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt,
24. och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig.
25. Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig.
26. Men vi måste kastas upp på en ö."
27. Den fjortonde natten kom och vi drev omkring på Adriatiska havet. Vid midnatt började sjömännen förstå att de närmade sig land.
28. De lodade och fann tjugo famnars djup. Kort därefter lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.
29. De var rädda för att vi skulle driva upp på något skarpt skär och kastade därför ut fyra ankare från aktern och längtade efter att det skulle bli dag.
30. Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet och firade ner skeppsbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören.
31. Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om inte dessa stannar kvar ombord, kan ni inte räddas."
32. Då kapade soldaterna trossarna på skeppsbåten och lät den driva.