12. Och då hamnen inte var en lämplig plats för övervintring, beslöt flertalet att lägga ut därifrån och försöka nå Fenix, en hamn på Kreta som ligger öppen mot sydväst och nordväst. Där ville de tillbringa vintern.
13. När så en svag sydlig vind blåste upp, menade de att de kunde genomföra vad de hade föresatt sig. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust.
14. Inte långt därefter svepte en kraftig virvelstorm, den så kallade Nordosten, ner från ön.
15. Då skeppet fångades upp av den och inte kunde hålla upp mot vinden, gav vi efter och lät det driva.
16. Vi kom i lä bakom en liten ö som heter Kauda och lyckades med knapp nöd bärga skeppsbåten.
17. När de hade dragit upp den, tog de nödutrustningen i bruk och slog trossar om skrovet. Och eftersom de var rädda att de skulle kastas upp på Syrtenbankarna, lade de ut drivankaret och lät skeppet driva.
18. Då vi var hårt ansatta av stormen, började de dagen därpå kasta lasten överbord,
19. och på tredje dagen kastade de med egna händer skeppets utrustning överbord.
20. Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och stormen låg på, så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.
21. De hade nu inte ätit på länge. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män borde ha lytt mitt råd att inte lägga ut från Kreta och så undvikit denna skada och förlust.
22. Och nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inte en enda av er skall mista livet, bara fartyget skall gå under.
23. En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt,
24. och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig.
25. Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig.
26. Men vi måste kastas upp på en ö."
27. Den fjortonde natten kom och vi drev omkring på Adriatiska havet. Vid midnatt började sjömännen förstå att de närmade sig land.
28. De lodade och fann tjugo famnars djup. Kort därefter lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.
29. De var rädda för att vi skulle driva upp på något skarpt skär och kastade därför ut fyra ankare från aktern och längtade efter att det skulle bli dag.
30. Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet och firade ner skeppsbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören.