6. Och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte som Gud gav våra fäder.
7. Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt, medan de ständigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppets skull, konung Agrippa, anklagas jag av judarna.
8. Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
9. Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn,
10. och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det.
11. Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.
12. När jag i ett sådant ärende var på väg till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag,
13. fick jag under resan, konung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen, klarare än solen, stråla omkring mig och mina följeslagare.
14. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.
15. Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.