18. för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.
19. Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen,
20. utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.
21. Därför grep judarna mig i templet och försökte döda mig.
22. Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
23. att Messias skulle lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
24. Då han talade detta till sitt försvar, ropade Festus: "Du är från vettet, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen!"
25. Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Vad jag säger är sant och förnuftigt.
26. Konungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och fritt till honom. Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i någon avkrok.
27. Tror du på profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror."
28. Agrippa svarade Paulus: "Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen."
29. Paulus svarade: "Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, bortsett från de här bojorna."
30. Kungen reste sig nu tillsammans med landshövdingen och Bernice och de andra som satt där,
31. och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: "Den mannen har inte gjort något som förtjänar död eller fängelse."