4. För att inte besvära dig alltför länge, ber jag dig ha godheten att lyssna till vad vi i korthet har att säga.
5. Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt.
6. Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.
8. När du själv förhör honom, kan du ta reda på allt som vi anklagar honom för."
9. Judarna instämde och påstod att det förhöll sig på det sättet.
10. Då landshövdingen gav tecken åt Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt.
11. Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe.
12. Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller ställa till oroligheter bland folket.
13. Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
14. Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.
15. Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.
16. Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
17. Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer.
18. Då fann de mig i templet sedan jag renat mig, och där var ingen folkmassa eller något tumult.
19. Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.
20. Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
21. om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er."
22. Felix, som mycket väl kände till 'den vägen', uppsköt nu rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner, skall jag avgöra målet."
23. Och han befallde officeren att hålla Paulus fängslad och samtidigt ge honom en viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att vara honom till hjälp.