15. Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.
16. Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
17. Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer.
18. Då fann de mig i templet sedan jag renat mig, och där var ingen folkmassa eller något tumult.
19. Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.
20. Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
21. om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er."
22. Felix, som mycket väl kände till 'den vägen', uppsköt nu rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner, skall jag avgöra målet."
23. Och han befallde officeren att hålla Paulus fängslad och samtidigt ge honom en viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att vara honom till hjälp.
24. Några dagar senare infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus.