1. Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner tillsammans med några äldste och en jurist, en viss Tertullus, och de framförde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
2. När Paulus kallats in, började Tertullus anklaga honom och säga:
3. "Att det tack vare dig, högt ärade Felix, länge har rått fred och att detta folk överallt och på alla sätt har fått det mycket bättre, det erkänner vi med största tacksamhet.
4. För att inte besvära dig alltför länge, ber jag dig ha godheten att lyssna till vad vi i korthet har att säga.
5. Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt.
6. Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.
8. När du själv förhör honom, kan du ta reda på allt som vi anklagar honom för."
9. Judarna instämde och påstod att det förhöll sig på det sättet.
10. Då landshövdingen gav tecken åt Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt.
11. Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe.
12. Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller ställa till oroligheter bland folket.
13. Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
14. Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.
15. Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.
16. Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.