Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Apostlagärningarna 22:11-21 Svenska Folkbibeln (SFB98)

11. Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.

12. Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om,

13. kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom.

14. Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst.

15. Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.

16. Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

17. När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning,

18. och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.

19. Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.

20. Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom.

21. Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta."

Läs fullständig kapitel Apostlagärningarna 22