7. Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
8. Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.
9. En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte!
10. Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden."
11. Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.
12. När Gallio var landshövding i Akaja, gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol
13. och sade: "Den här mannen förleder folk att dyrka Gud i strid mot lagen."
14. Just som Paulus skulle ta till orda, sade Gallio till judarna: "Om det vore fråga om något brott eller något illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar.
15. Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni själva avgöra saken. I sådana tvister vill jag inte vara domare."
16. Och han drev bort dem från domstolen.
17. Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom framför domarsätet, utan att Gallio brydde sig om det.
18. Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.