17. Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning."
18. Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for den ut.
19. När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter.
20. De förde fram dem till stadens domare och sade: "De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar
21. och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa."
22. Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.
23. De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem.
24. När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken.
25. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem.
26. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
27. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt.
28. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här."
29. Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
30. Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?"
31. De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."
32. Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast.
34. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35. När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!"