3. Församlingen utrustade dem för resan, och de for genom Fenicien och Samarien. Där berättade de om hedningarnas omvändelse, och det väckte stor glädje bland alla bröderna.
4. När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem.
5. Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.
6. Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
7. Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.
8. Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss.
9. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan.
10. Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
11. Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd."
12. Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.
13. När de hade slutat tala, sade Jakob: "Bröder, hör på mig.
14. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna.
15. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: