18. När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."
19. De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar.
20. Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus.
21. Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22. Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.
23. När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.
24. Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.
25. Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus.
26. Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
27. Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.
28. En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. -
29. Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen.