23. Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.
24. Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner.
25. När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad.
26. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stig upp! Också jag är en människa."
27. Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade.
28. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren.
29. Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit."
30. Kornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig
31. och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor.
32. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet.
33. Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga."
34. Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,
35. utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.