9. och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men det övriga blodet skall kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
10. Den andra duvan skall han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
11. Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, skall han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl till syndoffer, men inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse på det, ty det är ett syndoffer.
12. Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer.
13. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Det övriga skall tillhöra prästen liksom vid matoffret.
14. Herren talade till Mose. Han sade:
15. Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, skall han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns vikt.
16. Han skall ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta skall han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersbaggen, får han förlåtelse.
17. Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, ådrar han sig skuld och bär på missgärning.
18. Han skall som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse.
19. Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför Herren.