12. Förkunnar man i graven din nåd,i avgrunden din trofasthet?
13. Känner man i mörkret dina under,din rättfärdighet i glömskans land?
14. Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen kommer min bön till dig.
15. Varför förkastar du, Herre, min själ,varför gömmer du ditt ansikte för mig?
16. Betryckt är jag och döendeallt ifrån min ungdom.Jag måste bära förskräckelser från dig,jag är nära att förtvivla.
17. Din vredes lågor går över mig,dina fasor förgör mig.
18. Hela dagen omger de mig som vatten,alla omringar de mig.
19. Mina nära och kära har du drivit långt bort ifrån mig,i mina förtrognas ställe har jag mörker.