32. Ändå fortsatte de att synda,de trodde inte på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i tomhetoch deras år i plötslig undergång.
34. När han dräpte,frågade de efter honom.De vände om och sökte Gud.
35. De tänkte på att Gud var deras klippa,att Gud, den Högste, var deras återlösare.
36. De försökte bedra honom med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.
37. Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,de var ej trogna mot hans förbund.
38. Men han är barmhärtigoch förlåter missgärning,han vill inte förgöra.Många gånger höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
39. Han tänkte på att de var kött,en vindpust som far bort och ej kommer åter.
40. Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknenoch bedrövade honom i ödemarken!
41. De frestade Gud gång på gångoch kränkte Israels Helige.
42. De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat,på den tid då han befriade dem från fienden,
43. då han gjorde sina tecken i Egyptenoch sina under på Soans mark.
44. Där förvandlade han deras strömmar till blod,så att de inte kunde dricka ur bäckarna.
45. Han sände flugsvärmar som åt democh paddor som förstörde.
46. Han gav deras gröda åt larveroch deras arbetes frukt åt gräshoppor.
47. Han slog deras vinstockar med hageloch deras fikonträd med hagelstenar.
48. Han utlämnade deras nötboskap åt hageloch deras fårhjordar åt blixten.
49. Han sände över dem sin vredesglöd,harm, vrede och nöd,en skara av olycksänglar.