27. Han lät kött regna över dem som stoft,bevingade fåglar som havets sand.
28. Han lät det falla ner i sitt läger,runt omkring sin boning.
29. Då åt de och blev övermätta,han lät dem få vad de begärde.
30. Men innan de hade stillat sitt begär,medan maten ännu var i deras mun,
31. kom Guds vrede över dem.Han sände död bland de tappraste,Israels utvalda män slog han ner.
32. Ändå fortsatte de att synda,de trodde inte på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i tomhetoch deras år i plötslig undergång.
34. När han dräpte,frågade de efter honom.De vände om och sökte Gud.
35. De tänkte på att Gud var deras klippa,att Gud, den Högste, var deras återlösare.
36. De försökte bedra honom med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.