19. De talade mot Gud och sade:"Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20. Se, han slog på klippan,så att vatten flödade och bäckar strömmade fram,men kan han också ge brödeller skaffa kött åt sitt folk?"
21. När Herren hörde det blev han vred,eld upptändes i Jakob,vrede kom över Israel,
22. eftersom de inte trodde på Gudoch inte förtröstade på hans frälsning.
23. Han gav befallning åt skyarna i höjdenoch öppnade himlens dörrar.
24. Han lät manna regna över dem till föda,säd från himlen gav han dem.
25. Änglabröd fick människor äta,han gav dem all den mat de behövde.
26. Han lät östanvinden fara ut från himlen,genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
27. Han lät kött regna över dem som stoft,bevingade fåglar som havets sand.
28. Han lät det falla ner i sitt läger,runt omkring sin boning.
29. Då åt de och blev övermätta,han lät dem få vad de begärde.
30. Men innan de hade stillat sitt begär,medan maten ännu var i deras mun,
31. kom Guds vrede över dem.Han sände död bland de tappraste,Israels utvalda män slog han ner.
32. Ändå fortsatte de att synda,de trodde inte på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i tomhetoch deras år i plötslig undergång.
34. När han dräpte,frågade de efter honom.De vände om och sökte Gud.
35. De tänkte på att Gud var deras klippa,att Gud, den Högste, var deras återlösare.
36. De försökte bedra honom med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.
37. Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,de var ej trogna mot hans förbund.
38. Men han är barmhärtigoch förlåter missgärning,han vill inte förgöra.Många gånger höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
39. Han tänkte på att de var kött,en vindpust som far bort och ej kommer åter.