14. Men det är du, min jämlike,min vän och förtrogne -
15. vi som levde i ljuvlig förtrolighet,vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.
16. Låt döden komma över dem,låt dem fara levande ner i dödsriket,ty ondska råder i deras boning,i deras hjärta.
17. Men jag ropar till Gud,och Herren skall frälsa mig.
18. Afton, morgon och middagvill jag sucka och klaga,och han skall höra min röst.
19. Han friköper min själ och ger den fridså att de inte kan komma mig nära,ty de är många som står mig emot.
20. Gud skall höra mig och förödmjuka dem,han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela.Ty de ändrar sig inte,de fruktar inte Gud.