11. Dag och natt går de omkring den,uppe på dess murar.Ondska och olycka råder därinne.
12. Den är full av fördärv,förtryck och svek viker ej från dess torg.
13. Det är inte en fiende som hånar mig,det kunde jag stå ut med.Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig,för honom kunde jag gömma mig.
14. Men det är du, min jämlike,min vän och förtrogne -
15. vi som levde i ljuvlig förtrolighet,vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.
16. Låt döden komma över dem,låt dem fara levande ner i dödsriket,ty ondska råder i deras boning,i deras hjärta.
17. Men jag ropar till Gud,och Herren skall frälsa mig.
18. Afton, morgon och middagvill jag sucka och klaga,och han skall höra min röst.
19. Han friköper min själ och ger den fridså att de inte kan komma mig nära,ty de är många som står mig emot.
20. Gud skall höra mig och förödmjuka dem,han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela.Ty de ändrar sig inte,de fruktar inte Gud.
21. Den mannen bär hand på sina vänner,han bryter sitt förbund.
22. Orden i hans mun är halare än smör,men stridslust fyller hans hjärta.Hans ord är lenare än olja,ändå är de dragna svärd.
23. Kasta din börda på Herren,han skall uppehålla dig.Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.
24. Du Gud skall störta dem neri fördärvets grop.De blodtörstiga och falskaskall inte nå sin halva ålder.Men jag förtröstar på dig.