10. så att han skulle få leva för alltidoch inte se förgängelsen.
11. Ty man ser att de visa dör,att dårar och oförnuftiga går under liksom deoch måste lämna sina ägodelar åt andra.
12. De tror att deras hus skall bestå för evigt,deras boningar från släkte till släkte.De uppkallar jordagods efter sina namn,
13. men mitt i sin härlighethar en människa ingen beständighet,hon är lik djuren som förgås.
14. Så går det dem som förtröstar på sig självaoch deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
15. Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket,döden blir deras herde.De rättfärdiga skall råda över dem när morgonen gryr.Deras gestalt förtärs av dödsriket,de får ingen upphöjd boning.
16. Men Gud skall friköpa min själfrån dödsrikets våld,han skall ta emot mig. Sela.
17. Frukta inte när en man blir rik,när hans hus växer till i härlighet.
18. Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död,hans härlighet följer honom ej dit ner.
19. Om han än prisar sig välsignad under sitt liv,om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
20. så skall hans själ gå till sina fäder,till dem som aldrig mer ser ljuset.
21. En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd,är lik boskapen som förgås.