14. Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför Herren och må hans mors synd ej bli utplånad.
15. Må de alltid finnas inför Herren,må minnet av dem utrotas från jorden.
16. Ty han tänkte inte på att vara barmhärtigutan förföljde den som var betryckt och fattigoch den som hade ett bedrövat hjärta,för att döda dem.
17. Han älskade förbannelse,och den kom över honom.Han ville inte ha välsignelse,och den blev fjärran ifrån honom.
18. Han tog på sig förbannelse som en klädnad,och den trängde in i hans inre som vatten,och som olja in i hans ben.
19. Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,som ett bälte att alltid spänna om sig.
20. Må detta vara mina motståndares lön från Herren,deras som talar ont mot mig.
21. Men du, Herre Herre, hjälp migför ditt namns skull!Rädda mig, ty din nåd är god.
22. Jag är betryckt och fattig,mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23. Jag försvinner som skuggan om kvällen,jag skakas bort som gräshoppor.
24. Mina knän vacklar av fasta,min kropp förlorar sitt hull.
25. Jag har blivit till åtlöje för dem,när de ser mig skakar de på huvudet.
26. Hjälp mig, Herre, min Gud!Fräls mig enligt din nåd,
27. så att de förstår att detta är din hand,att du, Herre, har gjort det.
28. De förbannar, men du välsignar.Reser de sig upp, kommer de på skam,men din tjänare gläder sig.
29. Låt mina motståndare bli klädda i vanäraoch svepta i skam som i en mantel.
30. Jag vill storligen tacka Herren med min mun,mitt ibland många vill jag prisa honom.
31. Ty han står på den fattiges högra sidaför att frälsa honom från dem som dömer honom.