6. Men de ropade till Herreni sin nödoch han räddade dem ur deras trångmål.
7. Han ledde dem på den rätta vägen,så att de kom till en stad där de kunde bo.
8. Må de tacka Herrenför hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn,
9. ty han stillade själens törstoch mättade själens hunger med sitt goda.
10. De satt i mörker och dödsskugga,fångna i elände och järnbojor,
11. ty de hade varit upproriska mot Guds ordoch föraktat den Högstes råd.
12. Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,de kom på fall och hade ingen hjälpare.
13. Men de ropade till Herreni sin nödoch han frälste dem ur deras trångmål.