27. De raglade och stapplade som druckna,det var förbi med all deras vishet.
28. Men de ropade till Herreni sin nödoch han förde dem ut ur deras trångmål.
29. Han stillade stormenoch böljorna omkring dem tystnade.
30. De gladdes över att det blev stilla,och han förde dem till den hamn dit de ville.
31. Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn,
32. må de upphöja honom i folkets församlingoch prisa honom där de äldste sitter.
33. Han gjorde strömmar till öken,källsprång till torr mark
34. och bördigt land till salthedför dess invånares ondskas skull.
35. Han gjorde öknen till en vattenrik sjöoch torrt land till källsprång.
36. Han lät de hungriga slå sig ner däroch bygga en stad där de kunde bo.
37. De besådde åkraroch planterade vingårdarsom gav riklig skörd.
38. Han välsignade dem,och de blev mycket talrika.Han lät ej deras boskap minska i antal.
39. När de blev färreoch tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
40. utgöt han förakt över furstarnaoch lät dem irra omkringi en ödemark utan vägar.
41. Han upphöjde den fattige ur eländetoch förökade deras familjer som hjordar.
42. De rättrådiga ser det och gläder sig,och all ondska måste tiga.
43. Den som är vis må lägga märke till dettaoch tänka på Herrens nådegärningar.