6. Vi har syndat liksom våra fäder,vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
7. Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten,de kom inte ihåg dina många nådegärningarutan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
8. Men han frälste dem för sitt namns skullför att göra sin makt känd.
9. Han talade strängt till Röda havetoch det blev torrt,han förde dem genom djupensom genom en öken.
10. Han frälste dem från deras motståndares handoch återlöste dem från fiendens hand.
11. Vattnet övertäckte deras fiender,inte en enda av dem blev kvar.
12. Då trodde de hans ord,de sjöng hans lov.
13. Men snart glömde de hans gärningar,de väntade inte på hans råd.
14. De greps av lystnad i öknenoch frestade Gud i ödemarken.
15. Då gav han dem vad de begärdemen sände tärande sjukdom bland dem.
16. I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, Herrens helige.
17. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan,den övertäckte Abirams hop.
18. Eld började brinna i deras läger,en låga brände upp de ogudaktiga.
19. De gjorde en kalv vid Horeboch tillbad en avgudabild.
20. Sin härlighet bytte de bortmot bilden av en oxe som äter gräs.
21. De glömde Gud, sin frälsare,som hade gjort så stora ting i Egypten,
22. så underbara verk i Hams land,så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23. Han sade att han skulle förgöra dem.Men Mose, hans utvalde,trädde fram som medlare inför honomför att vända bort hans vrede,så att den inte förgjorde dem.
24. De föraktade det ljuvliga landet,de trodde inte hans ord.
25. De knotade i sina tältoch lyssnade inte till Herrens röst.
26. Då lyfte han sin hand mot democh svor att slå ner dem i öknen,