28. Men när de kom till ro,gjorde de åter det som var ont inför dig.Då lämnade du dem i deras fienders hand,så att dessa fick råda över dem.Men åter ropade de till dig,och från himlen hörde du det,du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger.
29. Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning.Men de var övermodigaoch lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,fastän den människa som håller dem får leva genom dem.De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.
30. Du hade tålamod med dem i många åroch förmanade dem med din Ande genom dina profeter,men de lyssnade inte.Då gav du dem i de främmande folkens hand.
31. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på democh övergav dem inte.Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32. Och nu, vår Gud, du store,väldige och fruktansvärde Gud,du som håller förbundet och bevarar nåd,må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss,våra kungar, våra furstar,våra präster, våra profeter,våra fäder och hela ditt folk -från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag.
33. Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss,ty du har visat dig trofast,men vi har varit ogudaktiga.