32. Om han än bedrövar,förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33. Ty det är inte av hjärtathan plågar eller bedrövar människors barn.34Att man krossar under sina fötteralla fångar i landet,
35. att man förnekar en man hans rättinför den Högstes ansikte,
36. att man handlar orätt mot någon i hans sak,skulle Herren inte se det?37Vem talade och det blev så,utan att Herren hade befallt det?
38. Kommer inte från den Högstes munbåde ont och gott?
39. Varför klagar en människa här i livet,när hon straffas för sin synd?40Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem,låt oss vända om till Herren!
41. Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händertill Gud i himlen!
42. Vi har syndat och varit upproriska,och du har inte förlåtit.43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,du har dödat och inte visat förbarmande.
44. Du har dolt dig i moln,så att ingen bön når fram.
45. Du har gjort oss till avskum och föraktmitt ibland folken.46De spärrar upp munnen mot oss,alla våra fiender.
47. Faror och fallgropar möter oss,förödelse och undergång.
48. Vattenbäckar strömmar från mitt öga,ty dottern mitt folk går under.49Mitt öga flödar utan uppehåll,det får ingen vila,
50. förrän Herren blickar nerfrån himlen och ser.
51. Mitt öga vållar min själ plågapå grund av alla unga kvinnor i min stad.52De har ivrigt jagat mig som en fågel,de som utan orsak är mina fiender.
53. De ville utsläcka mitt liv här i gropen,de kastade sten på mig.
54. Vatten steg mig över huvudet.Jag sade: "Jag är förlorad!"55Jag åkallade ditt namn, Herre,längst nere i gropen.
56. Du har hört min röst,tillslut inte ditt öranär jag ber om lindring och hjälp.
57. Du kom mig nära när jag åkallade dig,du sade: "Frukta inte!"58Herre, du tar dig an min sak,du förlossar mitt liv.
59. Du ser, Herre, den orätt jag får utstå.Döm i min sak!