14. Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk,deras nidvisa dagen lång.
15. Han har mättat mig med bitterhet,givit mig malört att dricka.16Han har krossat mina tänder mot stenar,han har täckt mig med aska.
17. Du har drivit min själ bort från friden,jag har glömt vad lycka är.
18. Jag sade: "Det är slut med min livskraftoch mitt hopp till Herren."19Tänk på mitt elände och min hemlöshet,malörten och giftet!
20. Ständigt tänker min själ på detoch är bedrövad i mig.
21. Detta tar jag till hjärtat,därför har jag hopp:22 Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
23. Den är var morgon ny,ja, stor är din trofasthet.
24. Herren är min del, det säger mig min själ,därför står mitt hopp till honom.25 Herren är god mot dem som väntar på honom,mot den själ som söker honom.
26. Det är gott att i stillhethoppas på hjälp från Herren.
27. Det är gott för en manatt bära ett ok i sin ungdom.28Må han sitta ensam och tyst,när han lägger bördor på honom.
29. Må han sänka sin mun i stoftet;kanske finns det ännu hopp.
30. Må han vända kinden till åt den som slår honomoch låta sig mättas med smälek.31Ty Herren förkastar inte för evigt.
32. Om han än bedrövar,förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33. Ty det är inte av hjärtathan plågar eller bedrövar människors barn.34Att man krossar under sina fötteralla fångar i landet,