1. Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg, så att alla som bor i landet darrar.Ty Herrens dag kommer,ja, den är nära,
2. en dag av mörker och tjocka,en dag av moln och dimma.Likt en gryning som breder ut sig över bergenkommer ett stort och mäktigt folk,vars like inte har funnitsoch aldrig skall uppstå igenunder kommande släkten.
3. Framför dem går en förtärande eld,bakom dem en förbrännande låga.Som Edens lustgård låg landet framför dem,bakom dem är öde öken.Undan dem finns ingen räddning.
4. De liknar hästar,som stridshästar rusar de i väg.
5. Med ett ljud som av vagnarspränger de fram över bergens toppar,med ett dån som av eldnär den förtär strå.De är som ett mäktigt folk,ordnat till strid.
6. Inför dem grips folken av ångest,alla ansikten skiftar färg.
7. Som hjältar jagar de i väg,likt stridsmän stiger de upp på murarna.Var och en går sin väg rakt fram,ingen viker av från sin stråt.
8. Den ene tränger inte den andre,var och en går sin givna bana.Mitt igenom vapnen störtar de framutan att hejdas.
9. De stormar in i staden,rusar fram på murarna,klättrar upp på husen,går in genom fönstren som tjuvar.
10. Inför dem darrar jorden,himlen bävar,solen och månen förmörkas,stjärnorna mister sitt sken.
11. Herren låter sin röst hörasframför sin här.Mycket stort är hans härläger,stark är den som utför hans order.Ty stor är Herrens dagoch mycket fruktansvärd.Vem kan uthärda den?
12. Men nu, säger Herren,vänd om till mig av hela ert hjärta,med fasta, gråt och klagan.
13. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,och vänd om till Herren, er Gud.Ty nådig och barmhärtig är han,sen till vrede och stor i nåd,och han ångrar det onda.
14. Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sigoch lämnar en välsignelse kvar efter sigtill matoffer och drickofferåt Herren, er Gud.
15. Blås i horn på Sion,pålys en helig fasta,lys ut en helig sammankomst.