12. Är min kraft som stenens,min kropp av koppar?
13. Nej, hjälpen kommer inte från mig, varje utväg har stängts för mig.
14. Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän,men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
15. Mina bröder är trolösa som bäckar,lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
16. som är mörka av is,när snön har fallit och gömt sig i dem.
17. När hettan kommer försvinner de,i värmen torkar de bort från sin plats.
18. De ändrar kurs från sitt lopp,rinner ut i intet och försvinner.
19. Karavaner från Tema spanade efter dem,resande från Saba satte sitt hopp till dem.
20. De blev svikna i sin förhoppning,när de kom fram blev de bestörta.
21. Så har ni nu blivit till ingenting,ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
22. Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
23. rädda mig från fiendens hand,friköp mig från utpressarna?"
24. Undervisa mig, och jag skall tiga,lär mig förstå var jag gått vilse.
25. Hur inträngande är inte uppriktiga ord,men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
26. Tänker ni märka ordoch betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
27. Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
28. Men se nu på mig!Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
29. Vänd om, må ingen orätt ske,vänd om, min sak är rättfärdig!
30. Bor orätt på min tunga,skulle min mun ej förstå ondska?