13. De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
14. De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15. Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
16. Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
17. Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
18. Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
19. Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
20. Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
21. Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
22. Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
23. Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
24. Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?