1. Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag.
2. Han sade:
3. Må den dag då jag föddes bli utplånad,och den natt som sade: "En pojke är avlad."
4. Må den dagen vändas i mörker,må Gud i höjden inte fråga efter denoch inget dagsljus lysa över den.
5. Må mörkret och dödsskuggan återkräva denoch molnen sänka sig ner över den.Må mörker förskräcka den under dagen.
6. Den natten må gripas av tjockaste mörker.Den må ej fröjdas bland årets dagareller finna rum inom månadernas krets.
7. Ja, den natten må bli ofruktsam,jubel må ej höras under den.
8. Må de som besvärjer dagar förbanna den,de som förmår mana framLeviatan.
9. Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,må den förgäves vänta efter ljus,må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10. Ty den stängde ej dörrarna till min moders livoch lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.
11. Varför fick jag inte dö vid födelsen,förgås när jag kom ut ur min moders liv?